Så vid 16 var vi inne på förlossningen och nu har jag så ont så vi får stanna vid varje värk och andas. Värkarna kom nu ca var tredje minut. Kristoffer hämtar en rullstol och jag sätter mig i den. Vi möts av en kvinna som hjälper oss upp till förlossningavdelningen. Där möts vi av en annan äldre kvinna. "Jaså kan du verkligen inte gå? " frågar hon. Nej just då hade jag så ont att jag inte ville gå.

Vi får ett rum och jag lägger mig ner i sängen. Den äldre barnmorskan ber mig att ta på en tjock binda för att se om jag blöder osv. Sen går hon ut.
Någon minut senare kommer en yngre barnmorska in, supertrevlig. Hon sätter på ctg och pratar lite med mig (just nu var jag så upptagen i värkarna och kommer inte ihåg allt). Hon går ut och så fort hon stängt dörren får jag en krystvärk! Säger till kristoffer "kroppen vill krysta nu" och jag ber han springa ut och hämta barnmorskan igen.

Barnmorskan kommer in "jaså här går det undan". Hon undersöker mig och jag är helt öppen ( de kände inte när jag kom in vilket de alltid gör annars, men eftersom jag var förstföderska och inte haft värkar så länge så trodde de inte att det var på allvar... ) hon kallar in två barnmorskor till och samtidigt bytar jag om till den vita rocken. Jag var 100 på att jag inte ville ha någon smärtlindrig alls så jag försökte andas mig igenom alla värkar. Hade skrivit i förlossningsbrevet att jag skulle kunna tänka mig värmekudde mot mage/rygg så en barnmorska va jättegullig och fixade det, men där och då ville jag inte ha det. Gjorde så ont när man rörde magen. Så blev ingen värmekudde heller.

Ligger och krystar och den ena barnmorskan frågar flera gånger om jag verkligen inte vill ha lustgas och jag tackar nej. Sen orkade jag inte svara på det mer så kristoffer fick säga nej och att jag verkligen inte ville ha någon smärtlindring.

16,56 efter krystvärkar i 15 min ca tar jag emot honom själv. Vår son. 3525 gram och 50 cm lång. Vår älskade Charlie.

En sån otroligt häftig upplevelse och jag hoppas såå att jag får görs om det flera gånger. Kristoffer va kolugn under hela förlossningen och va superstöttande. Världens bästa blivande man ❤ är så glad att förlossningen gick så bra, fast det gick fort. Det enda negativa var att barnmorskorna knappt trodde det var dags eftersom jag inte haft värkar så länge. Det var verkligen tur att mamma ringde och sa att nu kommer vi, annars tror jag Charlie hade kommit hemma eller i bilen.

Om du som läser har fått barn får du gärna dela med dig av en förlossningsberättelse! 😍